Grillad hummer med ett glas kall Riesling kan väl aldrig bli fel?

Huga! Idag var det nog i kallaste laget... Blev varm choklad med chili till frukost för värma upp sig inför en isig promenix till jobbet. Det var otroligt vackert med utsikt från Strandvägen ut mot Skeppholmen och Djurgården där träden var klädda i krispvit frost och så det där lugnet innan staden börjar vakna på allvar.En bra start sannerligen!

Igår var en lika galet kall dag som jag avrundade med bästa sällskapet på Zink Grill. Kändes skönt att krypa in och kura där med ett glas gott vin och grillad mat. Tycker ju verkligen att det är ett genuint trevligt ställe, lite fart och fläkt men samtidigt intimt med vällagad mat. Mysigt med små franska bistrobord, den vackra bardisken som de skall ha släpat med sig från en antikhandel i Frankrike och andra vackra antika detaljer som gör stället så genuint.

Efter att ha velat fram och tillbaka 100 ggr minst så föll valet på hummern med grillat bondbröd och ett glas kallt Riesling (trotsade vintervädret) och mitt sällskap valde oxkind som tillagats i 30 timmar i fond och marsalavin. Hummern var köttig och god späckad med vitlökssmör men lagom så att inte smaken av hav försvann. Tycker ofta att det är ett stort och tråkigt nog alltför vanligt misstag med grillade skaldjur att de dränks i diverse smaksatta smör. Nej, vitlökssmör med måtta tack! Oxkinden var enligt mitt sällskap en riktig höjdare också. MEN nästa gång blir det nog kalvscnitzlarna som tillagas med smör, spenat och citron (min absoluta favorit och en riktig höjdare).

Jo då, middagaen igår gick väl an...=O)



Satt sedan och funderade länge på vilken efterrätt som jag skulle välja. Har kanske nämnt i min blogg om min efterrättsfrossa på Zink Grill innan jul? Vi beställde in ALLA efterrätter bara för att det bara inte gick att välja EN efterrätt. Till det ska nämnas att efterrätterna är gigantiska. Och tror ni att det gick att sluta äta dessa himmelskt goda skapelser? Nope! Vi åt så att det sprutade maräng ut öronen på oss och servisen och bordsgrannar gick förbi med ögon som pingisbollar och lite tafatta hejarop. Vi klarade det nästan, lite citronpajssmulor var det enda som återstod och två dundermätta sönderätna godistroll. Vilken syn! Det jag vill säga med detta är att efterrätterna är farliga. Och farligast av dem alla är Tarte Meringue. Stor och gräddigt fluffig och bara sådär helt underbar... Tack Zink för det bidraget!